I HUVET PÅ EN KATT: Om att bli mamma

Det verkar vara så att min matte (som för övrigt kallar sig för min "mamma", gu´så fånigt..), har fått för sig att jag nu ska få uppleva lyckan att bli mor för första gången. Det har hon nu försökt med tre gånger, och jag fattar egentligen ingenting, för jag är ju bara en katt. Det är väl ganska så naturligt att jag ser till att fortplanta mig, men jag behöver ju ha någon att fortplanta mig med också. Det är inte alldeles lätt helt ensam liksom..
Sagt och gjort. Hon åkte och hämtade hem en, vad hon tyckte, lämplig friare till mig, och så skulle vi sätta igång att göra bäbisar...trodde hon ja...
För det första, så var jag inte alls road av något sån´t, och allra minst med den som hon hade kommit dragandes hem med; väldigt stor och lurvig och inte alls i min smak. Luktade illa gjorde han också, så jag bara vände mig om och fräste att han skulle hålla sig borta, vilket han faktiskt hade förstånd att göra under hela sin vistelse hemma hos oss. Matte trodde att just det berodde på att han var ung och oerfaren, men vaddå...Vi är ju katter, eller??
I vilket fall som helst, så fick han fara hem igen den gången utan att ha fullgjort sin, så kallade, plikt.

Efter ett par tre veckor så var det dags igen, och då trodde min matte att nu minsann så skulle det bli ungar. Faktum är att det trodde jag ett tag också, men vad hände egentligen?
Husse och matte har en stuga två och en halv timmes bilfärd ifrån där vi bor, och jag gillar inte så mycket att åka bil. Samtidigt den gången, så fick jag en lillasyster, som jag blev fruktansvärt förälskad i, och den kombon blev nog inte så bra för mig, för med barn blev jag ju inte den här gången heller.
Matte blev väldigt ledsen när det uppdagades, för hon ville ju så gärna att jag skulle få känna på hur det var att bli mamma. Hon säger att det är det finaste i världen, och att det är den mest naturliga sak för oss katter. Jag har bara haft otur helt enkelt.

Nåja, nu är det tredje gången gillt, och jag har varit riktigt ilsken den senaste tiden. Jag har lite svårt för att gå, har blivit bred över ryggen och mina spenar tonar i rosa. Är jag gravid nu, eller "dräktig" som matte föredrar att kalla det, eftersom jag är ett djur trots allt. Matte vågar inte tro någonting, och jag kan ju inte veta heller, för hur skulle jag kunna fatta det? Jag är ju bara en katt, och just nu är det väldigt mycket som försiggår i mitt huvud. Jag vet t ex inte var någonstans jag ska nedkomma? Jag undrar om det är ok i husses säng, för hos honom är jag trygg, och får ligga i fred.
Matte gör som hon gjorde när hon fick sina egna barn; hon vågade inte ta något för givet då heller, utan köpte vagnen först när ungen var född. Ingen bolåda i sikte alltså.

Det blir i husses säng. Miau!