Dramatisk födsel
Att gå uppfödsrettan i Sveraks regi har varit guld värt; efter tre kullar utan några som helst komplikationer fick vi så vår fjärde kull den 25 juni, fyra små sibiriska juveler, två pojkar och två flickor, men den här gången blev upplevelsen en helt annan.
Chantal har fött sina tidigare två kullar exakt på dagen 65 dygn, men den här gången drog det ut på tiden och jag började misstänka att allt inte stod rätt till. När Chantal passerat dygn 68, tog jag, efter inrådan från min fina vän Anna Georgensen, beslutet att ringa jouren - Smådjursveterinär Örebro, och fick rådet att åka in omedelbart med henne för att se om kattungarna levde.
Väl där konstaterades att inget värkarbete var på gång, vi såg två fosters hjärtrörelser (mer kan man inte se), och kejsarsnitt rekommenderades.
Sagt och gjort; det blev snitt och väl var väl det för man hittade förutom fyra levande kattungar även en död mumifierad, som förmodligen, eller alldeles säkert, var anledningen till att något värkarbete aldrig startade. En hel del varbildning på grund av detta fanns där också.
Hade vi väntat hade katastrofen varit ett faktum.
Nåja, jag kom hem på morgontimmarna med Chantal som chockad efter narkosen inte ville kännas vid ungarna, så här började nu mitt nappningsarbete.
Efter två dagar kickade mammakänslorna in, men maten lät vänta på sig, så varannan timme, dygnet runt, fortsatte min nappning.
När tre dagar gått började tjejerna dia så smått, men pojkarna vägrade. Bättre att få maten rakt ner i strupen än att kämpa.
När så tjejerna gjort hela förarbetet med att få igång mjölkproduktionen, så kröp pojkarna till bordet i morse på den sjätte dagen..Lite typiskt killar eller? 😁
Alltså; en veckas arbete med matning varannan timme dygnet runt har gett resultat! Ingen är lyckligare än jag, känner mig nästan euforisk..
Nu tar vi en dag i taget, hoppas att allt ska gå vägen och njuter av dessa alldeles ljuvliga små varelser som kommit till oss,
genom kejsarsnitt den här gången..
Och vad har jag lärt mig av detta; jo, att jag vågade lita på min kännedom om min katt och tog det säkra före det osäkra. Jag kommer aldrig mer att tveka en sekund!
”Kosta vad det kosta vill” är kanske också något som bör nämnas i sammanhanget..😉 Djuren går först.
Kommentarer
Skicka en kommentar