Äventyraren Bosse - En katt med hotellservice

Den här helgen har jag fått nöjet att stifta lite närmare bekantskap med en herre som minsann inte tillhör den vanliga kategorin soffkatter. Jag pratar förstås om Bosse, huskatten som för ungefär tre år sedan flyttade in hos min dotter Sophia, hennes man Anton och barnen Elsa, 11 år, och Emmett, 8 år i Utby Göteborg.

Flyttade in gjorde han med besked. Sedan dess har han nämligen hunnit samla på sig fler äventyr än vad många katter gör under en hel livstid.

Bosse är en riktig utekatt. Familjens hus betraktar han nog mest som ett välutrustat hotell med fri in- och utcheckning via kattluckan. Här finns mat, värme och bekväma sovplatser när andan faller på. Resten av tiden tillbringar han gärna med att utforska omgivningarna kring skogsbrynet och berget där familjen bor i Utby. Ett alldeles utmärkt område för en nyfiken katt med upptäckarlust.

Bosse är dock ingen långvandrare på egen hand. Nej, han har sina gränser. Däremot följer han gärna med familjen på promenader, och då menar jag verkligen följer med! Han har till och med promenerat hela vägen till Elsa och Emmetts skola, och tidigare även till förskolan när barnen gick där.

Vid ett tillfälle var det en förälder som undrade om katten som stod utanför och jamade faktiskt tillhörde någon av barnen. Där stod alltså Bosse och väntade på att hans små människor skulle komma ut så att de kunde göra sällskap hem igen. Man kan ju undra vem som egentligen rastar vem i den här familjen? 

Alla äventyr har förstås inte varit fullt lika idylliska. En gång höll det faktiskt på att gå riktigt illa. Bosse hade lyckats krypa upp och gömma sig under en bil. Vad han tänkte där och då är det nog ingen som vet, men bilen satte sig i rörelse och Bosse fick plötsligt följa med på en betydligt längre utflykt än han hade tänkt sig. Bilen körde hela vägen in till Göteborg!

När föraren sedan klev ur bilen hördes ett ynkligt litet pip någonstans under fordonet. Där satt Bosse, livrädd och alldeles ovillig att komma fram. Det blev ett riktigt räddningspådrag med både djurambulans och brandkår inblandade för att få loss den lille äventyraren. Stort reportage i GP blev det också om katten som liftade in till sta’n.. Tänk er mamma Sophia, som plötsligt blir uppringd av en veterinär som undrar om de saknade en svart och vit katt, och mycket vacker för övrigt..😉. Gissa om hon blev förvånad! Hemma hade man ju knappt hunnit upptäcka att han var borta.

Tack och lov var Bosse chippad, så det gick att hitta hans familj, och vilken tur att historien fick ett lyckligt slut. Man kan väl säga att Bosse den dagen fick uppleva en helt ny del av Göteborg, om än inte riktigt på det sätt som han hade tänkt sig.

Sedan har vi det här med Bosses jaktinstinkter. Han bidrar nämligen emellanåt till hushållets matförsörjning. Möss står högt på menyn, och ibland är han så generös att han tar med sig fångsten hem. Helst levande, tycks det som.

En gång vaknade pappa Anton av att en liten mus kröp omkring i ansiktet på honom. Ja, ni läste rätt! Det är tydligen så Bosse ser på familjens frukostservice – färska råvaror direkt till sängen!

Själv känner jag som mormor att jag nog hade fått en hjärtattack av ett sådant uppvaknande. Jag är nämligen paniskt rädd för möss. Det hade förmodligen blivit ett uppvaknande som hela grannskapet hade hört!

Åren går även för äventyrare, och Bosse verkar numera ha kommit in i en lite lugnare fas av livet. Visst finns upptäckarlusten kvar, men det är också ganska skönt att bara få ligga och mysa.

Idag har han exempelvis tillbringat hela dagen i sin alldeles egna fåtölj, och då menar jag HELA fåtöljen. Inte en liten hörna, inte en kudde, utan en hel fåtölj! Det gäller ju att ha lite svängrum när man har varit ute och arbetat hårt med att patrullera skogsbryn, eskortera barn till skolan och leverera levande matvaror till hushållet.

Jag har alltså denna helg fått umgås med en alldeles egen liten huskatt för omväxlings skull. En katt som lever ett ganska annorlunda liv jämfört med mina egna fyrbenta där hemma, som mest verkar ha upptäckt tjusningen med att äta, sova och bli kliade. Jag måste dock erkänna att det är något särskilt med Bosse. Han är en självständig liten herre med hjärterum, en rejäl portion upptäckarlust och en och annan mus på sitt samvete, och även om han numera gärna väljer fåtöljen framför äventyren, så misstänker jag att det bara är lugnet före nästa upptåg.     En sak är nämligen säker: I familjen i Utby är det inte bara människorna som har ett socialt liv. Där har även katten ett eget schema.

Och familjens hotell? Ja, det verkar fortfarande ha öppet dygnet runt! ❤️🐾