En växande mage...

Chablis har inte förstått att magen växer och blir större och större för var dag som går. Ikväll kom jag på henne med att försöka ta sig in i vårt linneskåp, vilket hon vanligtvis älskar att gömma sig i, men magen försvårar den möjligheten, så den här gången blev hon hängande med bakbenen utanför. 

Magen tog liksom emot, men skam den som ger sig. Nog kom hon in alltid, om än med viss möda.

Emellertid så stannande hon inte i skåpet alltför länge, utan begav sig ut igen när det välbekanta ljudet från öppnandet av kylskåpsdörren letade sig fram till hennes öron. Hon är ganska medveten om det där ljudet nuförtiden...som om det skulle vara stor konkurrens om maten...vilket det inte är..

Jag undrar när hon ska förstå att det kanske var sista gången på ett tag som hon kan ta sin tillflykt in i linneskåpet.

Det kommer hon inte att fatta.

Imorgon är hon där igen.

Ungefär samma sak händer när hon vill hoppa upp i sitt utsiktstorn. Hon planerar en längre tid numera, som om hon beräknar höjden, och kanske har hon med sin vikt i beräkningen. Hon hoppar fortfarande upp lätt som en plätt. Det är mest vi människor som sitter med hjärtat i halsgropen och undrar hur det ska gå.

Ack ja, den 11:e mars har det gått precis så många dygn sedan parningen ägde rum, att vi kan börja förvänta oss nedkomst. Det ska bli sååå spännande!

Mjau!