Katteriets många personligheter...
Det sägs att man blir som sina katter. Jag hoppas innerligt att det inte stämmer,😜för om det gör det, lever jag nämligen tillsammans med ett gäng självutnämnda primadonnor, en liten barnflicka, en drottning, en ensamvarg och en pratkvarn av rang. Och mitt i allt detta finns jag – människan, och den som tydligen är anställd för att servera mat, öppna dörrar, klia på rätt ställe och framför allt förstå subtila signaler som en katt kan skicka med en svansrörelse.
Välkommen till Katteria Bäckstedt’s!
Äldst i gänget är vår kära Chantal. Hon är social, pratig och trevlig – alltid med svansen stolt i vädret och med en självklar uppfattning om att världen är en ganska trevlig plats, men där går också gränsen, för andra katter? Nej tack.
Chantal är en ensamkatt som gärna umgås med sin människa, men helst utan att behöva dela människan med någon annan katt. Hon har helt enkelt kommit fram till att det där med gruppboende är gravt överskattat.
Sedan har vi systrarna Celeste och Blanche, två damer som må vara födda i samma kull men som uppenbarligen fick med sig helt olika manualer.
Celeste tycker nämligen att människan ska vara tillgänglig mest hela tiden.
Hon pockar på uppmärksamhet, buffar och puttar med tassen och har en alldeles särskild förmåga att tala om att nu är det faktiskt dags för Celeste-tid. Det spelar ingen större roll vad du håller på med. Det är uppenbarligen mindre viktigt.
Blanche är av en helt annan natur. Känslig, klok och mycket observant. Med Blanche gör man inte vad som helst. Hon iakttar. Begränsar man hennes frihet eller försöker få henne att göra något som hon inte har lust till, så kan man nästan se hur tankarna går bakom de där ögonen:
"Jaha. Det var så du ville göra. Då vet jag det", och sedan gör Blanche precis som hon själv hade tänkt från början.
Lovis är familjens ljuva lilla väsen. Hon kurrar, pratar och vill gärna vara med. Hon kommer för att tala om att hon finns och berättar gärna – ganska detaljerat – om vad hon har gjort under dagen. Man får känslan av att hon förväntar sig ett samtal tillbaka. Och svansen? Ja den håller hon rakt upp i skyn. Lovis går genom huset som om hon personligen fått uppdraget att sprida glädje, och kanske har hon det.
Så har vi Savannah, familjens lilla flicka. Hon leker med alla kattungar och tar dessutom sitt ansvar som barnskötare på största allvar. Hon är lätt som en fjäder, full av energi och verkar ha bestämt sig för att förbli barn för evigt.
Kattungarna älskar henne, och hon älskar dem. Det är som att ha en liten fritidsledare anställd dygnet runt – fast utan lön och med päls..
Och så kommer Kitchi.
Kitchi är den dominanta fröken som tycks vara fullständigt medveten om sin egen skönhet, och varför skulle hon inte vara det? Hon bär sin skönhet med samma självklarhet som svansen bärs – högt. Kitchi går genom livet med en blick som säger att hon vet precis vem hon är. Hon försöker gärna sätta sig på de andra damerna och tycks se det som en helt naturlig del av sin sociala kompetens.
Kanske är det hennes sätt att påminna om vem som egentligen bestämmer, eller så tycker hon helt enkelt att det är skönt att sitta på folk..
Till sist har vi Indigo, herren på täppan. Den ende herren i detta ganska välbefolkade kvinnoharem – och kanske just därför också den som har förstått att det är bäst att hålla sig väl med damerna.
Indigo är den vänligaste av katter. En riktig praktsnäll katt och dessutom en pratkvarn av rang. Han har alltid något att säga och verkar gärna föra långa samtal med sin människa, och temperamentet?
Underbart; Indigo är helt enkelt en sådan där katt som man blir lite extra glad av att ha omkring sig. En fantastisk katt rakt igenom.
Mitt i allt detta står jag, med en katt som vill vara ensam, en som kräver uppmärksamhet, en som observerar och bestämmer själv, en som berättar om sin dag, en som leker barnskötare, en som vet att hon är vacker och en herre som pratar så mycket att man ibland undrar om han egentligen borde ha ett eget Instagramkonto.
Detta är Katteria Bäckstedt’s, där ingen katt är den andra lik, vilket gör det så underbart, när man ska planera avel, kullar, parningar, färger, stamtavlor och framtidsdrömmar.
Välkommen till Katteria Bäckstedt’s!
Äldst i gänget är vår kära Chantal. Hon är social, pratig och trevlig – alltid med svansen stolt i vädret och med en självklar uppfattning om att världen är en ganska trevlig plats, men där går också gränsen, för andra katter? Nej tack.
Chantal är en ensamkatt som gärna umgås med sin människa, men helst utan att behöva dela människan med någon annan katt. Hon har helt enkelt kommit fram till att det där med gruppboende är gravt överskattat.
Sedan har vi systrarna Celeste och Blanche, två damer som må vara födda i samma kull men som uppenbarligen fick med sig helt olika manualer.
Celeste tycker nämligen att människan ska vara tillgänglig mest hela tiden.
Hon pockar på uppmärksamhet, buffar och puttar med tassen och har en alldeles särskild förmåga att tala om att nu är det faktiskt dags för Celeste-tid. Det spelar ingen större roll vad du håller på med. Det är uppenbarligen mindre viktigt.
Blanche är av en helt annan natur. Känslig, klok och mycket observant. Med Blanche gör man inte vad som helst. Hon iakttar. Begränsar man hennes frihet eller försöker få henne att göra något som hon inte har lust till, så kan man nästan se hur tankarna går bakom de där ögonen:
"Jaha. Det var så du ville göra. Då vet jag det", och sedan gör Blanche precis som hon själv hade tänkt från början.
Lovis är familjens ljuva lilla väsen. Hon kurrar, pratar och vill gärna vara med. Hon kommer för att tala om att hon finns och berättar gärna – ganska detaljerat – om vad hon har gjort under dagen. Man får känslan av att hon förväntar sig ett samtal tillbaka. Och svansen? Ja den håller hon rakt upp i skyn. Lovis går genom huset som om hon personligen fått uppdraget att sprida glädje, och kanske har hon det.
Så har vi Savannah, familjens lilla flicka. Hon leker med alla kattungar och tar dessutom sitt ansvar som barnskötare på största allvar. Hon är lätt som en fjäder, full av energi och verkar ha bestämt sig för att förbli barn för evigt.
Kattungarna älskar henne, och hon älskar dem. Det är som att ha en liten fritidsledare anställd dygnet runt – fast utan lön och med päls..
Och så kommer Kitchi.
Kitchi är den dominanta fröken som tycks vara fullständigt medveten om sin egen skönhet, och varför skulle hon inte vara det? Hon bär sin skönhet med samma självklarhet som svansen bärs – högt. Kitchi går genom livet med en blick som säger att hon vet precis vem hon är. Hon försöker gärna sätta sig på de andra damerna och tycks se det som en helt naturlig del av sin sociala kompetens.
Kanske är det hennes sätt att påminna om vem som egentligen bestämmer, eller så tycker hon helt enkelt att det är skönt att sitta på folk..
Till sist har vi Indigo, herren på täppan. Den ende herren i detta ganska välbefolkade kvinnoharem – och kanske just därför också den som har förstått att det är bäst att hålla sig väl med damerna.
Indigo är den vänligaste av katter. En riktig praktsnäll katt och dessutom en pratkvarn av rang. Han har alltid något att säga och verkar gärna föra långa samtal med sin människa, och temperamentet?
Underbart; Indigo är helt enkelt en sådan där katt som man blir lite extra glad av att ha omkring sig. En fantastisk katt rakt igenom.
Mitt i allt detta står jag, med en katt som vill vara ensam, en som kräver uppmärksamhet, en som observerar och bestämmer själv, en som berättar om sin dag, en som leker barnskötare, en som vet att hon är vacker och en herre som pratar så mycket att man ibland undrar om han egentligen borde ha ett eget Instagramkonto.
Detta är Katteria Bäckstedt’s, där ingen katt är den andra lik, vilket gör det så underbart, när man ska planera avel, kullar, parningar, färger, stamtavlor och framtidsdrömmar.
Och personligheten? Ja, den kommer på köpet, och går inte alltid att beställa. Tur är väl det, för då hade vi aldrig fått just Chantal, Celeste, Blanche, Lovis, Savannah, Kitchi och Indigo, och utan dem hade Katteria Bäckstedt’s bara varit ett namn...
Nu är det ett helt litet universum.
Med svansarna i vädret.
Blanche
Chantal
Kitchi
Kommentarer
Skicka en kommentar