Våra två vita virvelvindar..

Det är något alldeles speciellt med tolv veckor gamla kattungar. De befinner sig i den där underbara åldern när de fortfarande är små nog att rymmas i knät, men samtidigt stora nog att tro att de äger hela världen.
Blanches vita små underverk, Perla och Sirius, är precis där.
På dagarna är det full fart. Gardiner fladdrar, leksaksmöss flyger genom luften och ingen svans går säker. Det är som om de har en inbyggd tävling om vem som hinner göra flest hyss innan lunch. Energin verkar fullständigt outtömlig.

Men så händer något när kvällen kommer.
När huset tystnar och lugnet lägger sig förvandlas de två små virvelvindarna till världens mest kärleksfulla soffkompisar. Då kryper de tätt intill, spinner så att soffan vibrerar och somnar med tassarna mot ens ben. Det är nästan omöjligt att resa sig. Man vill ju inte störa den där fulländade lyckan.

Temperamentet på de här två är precis så fantastiskt som jag hade hoppats. De är trygga, nyfikna, sociala och fulla av liv. Inte särskilt konstigt egentligen – de har ju Indigo som pappa. Han har lämnat efter sig både sitt underbara psyke och sin charm.
Fast de är förstås kattungar.
Den ena sekunden tvättar de dina fingrar med den största ömhet, som om de ville tacka för allt gott här i livet. Sekunden senare sitter de med små sylvassa mjölktänder fast i samma finger och ser fullständigt oskyldiga ut. Kärlek kan tydligen göra lite ont ibland.

Om bara två veckor flyttar Perla och Sirius till sina nya familjer. Det blir vemodigt här hemma, men samtidigt vet jag att de kommer att fylla sina nya hem med skratt, bus, spinnande och en oändlig mängd kärlek.
Och jag vågar faktiskt lova en sak.
Den som blir förärad med en av dessa två vita små juveler får inte bara en katt.
De får en pärla i guld...