Fruktfatet som blev en kattskål..

Man ska aldrig underskatta sin egen kreativitet. Eller kattens.

När jag anmälde mig till en keramikkurs hade jag en tydlig vision. Jag skulle skapa ett vackert, rustikt fruktfat. Ni vet ett sådant där man kan ha stående framme på köksbänken med nyttig frukt i så att man snabbt kommer åt. Jag tänkte mig att gäster också skulle utbrista:
– Men åh, har du gjort det där?

Det blev… inte riktigt så.

Resultatet såg visserligen ut som ett fruktfat. Om man kisade lite. Men det visade sig ganska snabbt att jag hade missat en viktig detalj ändå; jag hade inte gjort ett fruktfat. Jag hade tydligen tillverkat världens mest attraktiva kattskål.

Ingen frukt har någonsin funnits däri. 

Däremot har varenda sibirisk katt i huset provlegat i den. Vuxna katter. Ungkatter. Dräktiga honor. Alla verkar tänka samma sak:

– Den här människan har äntligen förstått vad keramik egentligen ska användas till.

Jag begriper ingenting. Skålen är hård. Den är tung. Den ser inte det minsta ergonomisk ut. Om jag själv hade varit katt, så hade jag ratat den direkt!

Mina katter däremot? De ligger där som om jag installerat golvvärme och memory foam.

Och nu har även de sista kattungarna, Perla och Sirius, tio veckor gamla och snart redo att flytta till sina nya familjer, upptäckt den. De turas om att krypa ner i skålen, ibland båda två samtidigt. Där sover de, tvättar varandra och ser allmänt lyckliga ut.

Det börjar bli ett bekymmer.

Hur ska jag förklara för deras nya ägare att kattungarna eventuellt kommer att sakna… en lerklump?

“De äter bra, är sociala och rumsrena, men de har också ett visst beroende av ett handgjort keramikfat.”

Kanske borde jag skicka med en brasklapp i det dokument som de nya ägarna alltid får med sig i en mapp:.

“Välkomna er nya familjemedlem. Om kattungen verkar en aning vilsen rekommenderas en keramikkurs. Försök återskapa ett fruktfat som misslyckas tillräckligt mycket för att bli en perfekt kattskål.”

Fast å andra sidan… om jag lyckas göra exakt likadana skålar kanske jag har hittat min verkliga nisch.

Glöm fruktfat.

Jag kanske just har uppfunnit världens första handgjorda, kattgodkända keramiksäng...