När katten smet ut..🙀

Igår blev jag varse om något som händer ibland, men som man som ägare till en innekatt absolut aldrig vill vara med om. En av mina finaste väninnor och tidigare kollega, berättade i ett sms att eftersom det hade varit så fruktansvärt varmt i huset (29 grader på övervåningen), så hade man i ett försök att släppa ut lite värme, öppnat ett fönster och för ett kort ögonblick glömt bort att katter gärna klättrar, hoppar och tar chansen att ta sig ut om den uppenbarar sig.

Leon (i stamtavlan Ragnvald) hoppade förstås ut på ett närliggande tak, och var sedan puts väck..

Jämmer och elände, ve och fasa; det var över 30 grader varmt ute och hur man än letade så var katten borta, och nu ett dygn senare fortfarande spårlöst försvunnen.

Jag såg för min inre syn hur han låg och tryckte i närheten någon stans, för de går vanligtvis inte så långt, skräckslagna som de blir av den nya miljön. Vad som var intressant var också att jag just när detta hände, fick för mig att kontakta min väninna, då jag fick till mig att något inte stämde.

Jag bad dem att leta under någonting och så hittades han under deras altandäck. Tack och lov!

I skräcken över en förlorad katt, så tänker man inte klart. I vilket fall så gjorde inte jag det när jag för ett par år sedan fick se en vacker katt spatsera så sakteliga med svansen i vädret över trädgården på baksidan av huset.

”Åh, vilken vacker katt”, utbrast jag till min man, och lyfte sedan på huvudet och upptäckte ännu en vacker katt komma i släptåg efter den första..

Jisses, vilken fart det blev på mig..och på katterna som snabbt vände och i samma spår som de kommit kilade tillbaka in genom ytterdörren, som inte hade varit ordentligt stängd.

Lätt hänt, således,  och fortsätter att vidhålla att mina sibiriska katter ska vara innekatter..

Så att de får ett långt vilsamt liv..😊♥️