Muscat säger ”Hej då” till bollarna..😊

Det finns hankatter som kliver in i ett rum som om de ägde världen. Svansen högt, bröstet fram och blicken som säger: “Mina damer, lugn och ordning. Er prins har anlänt.”
Och så finns det Muscat. Vår blå sibiriske import från Norge verkar inte ha fått den där manualen. När honorna börjar flirta och visa sitt intresse gör de flesta avelshanar det naturen har tänkt. Muscat däremot verkar mest fundera på var närmaste gömställe finns. Han är så vänlig, så ödmjuk och så försiktig att tjejerna snarare skrämmer honom än lockar honom.

Visst längtar han efter dem. Det märks. Men när det väl gäller verkar han tänka att kärlek på tryggt avstånd ändå är ett ganska trevligt alternativ. Ändå lyckades vår rutinerade matriark Chantal en gång med det som ingen annan klarat. Hon överlistade honom fullständigt. Resultatet blev fyra fantastiska kattungar, varav två nu själva går vidare i avel. Det blå arvet lever vidare, precis som jag hade hoppats.

Kanske är det egentligen den finaste vinsten, för det är inte bara färgen som gått i arv. Muscats fantastiska temperament syns också hos hans avkommor. Lugna, trygga och sociala katter – precis sådana man önskar få föda upp.

Så imorgon, den 29 juli, är det dags; Muscat blir kastrerad och får gå i pension, och hemma hos fodervärden Ellen Blomqvist Vogt kommer lugnet sannolikt att infinna sig ganska snabbt. Inga fler suckar genom fönstret när flickorna löper. Ingen mer obeslutsam romantik där viljan är större än modet.

Och Muscat? Jag tror faktiskt att han kommer att uppskatta sitt nya liv. Han får fortsätta vara precis den mjuka, vänliga och älskvärda katt han alltid har varit – men utan hormonernas ständiga påminnelser om något han ändå aldrig riktigt vågade ta itu med.

Det känns faktiskt som ett ganska värdigt slut på en kort men lyckad avelskarriär, och vem vet… kanske blir han äntligen den där riktigt lyckliga kastraten som kan ägna resten av livet åt det han är allra bäst på: att vara världens finaste och raraste Muscat.